26e Nov
Så skönt, men ändå så oerhört jobbigt
Detta är kanske det mest idiotiska inlägg jag gjort
Men ändå, känner att jag måste göra det
Jag vet ju inte ens om du läser den här bloggen längre
Satt precis i telefon med Inger och Nils, och bara pratade i 25 minuter
Som världens naturligaste sak
Det var så skönt att höra deras röster
Samtidigt så oerhört jobbigt
Det går liksom inte att undvika, jag kan inte stöta bort hur mycket jag saknar dig
Du gav mig den överlägset bästa tiden i mitt liv. Och även om såren har börjat läka, och jag börjar försöka komma över dig på allvar. Så saknar jag dig, och allt det underbara vi hade
Hade jag kunnat resa tillbaka i tiden och göra allt dumt jag gjorde oggjort, så hade jag gjort det utan att tveka.
Men jag har förstått den bistra verkligheten. Du älskade inte mig nog för att förlåta mig för mina misstag.
Det är den bistra verkligheten.
Oerhört dumt inlägg detta. Men jag kände att jag behövde få ut det ur mitt system.
Och det känns rätt skönt att ha det sagt. Det finns massor med saker jag skulle kunna säga att jag tyckte att du gjorde fel. Men nej, det leder ingenstans. Jag mår inte bättre av att placera anklagelser. Men det känns mycket bättre att få allt det här sagt. Det känns bättre att förlåta.
Så nu vet ni gott folk (eller alla typ 3 som läser den här bloggen)
Men livet går vidare
Det måste det göra
Stora kramar till Nils och Inger, tack för pratstunden
